Deep in the mind of Umeboshi

Hur långt ska man acceptera att barn ska få gå utan att reagera? Och hur ska man reagera?

76-åriga Kerstin Gunnarsson i Åtvid är inte världens mest mobila donna, med tanke på reumatism och andra krämpor som kan hänga med åldern. Hon har, tillsammans med sina grannar, drabbats av de konsekvenser som blir av att föräldrar inte har koll på sina barn. Under flera års tid har de fått dras med ungar som kastar grus, sand, sten, ägg, bär och pinnar på deras balkonger och i deras brevinkast. En dag i somras fick Kerstin nog och smällde till en unge i baken med sin käpp.

För detta fick Kerstin en dom på dagsböter på 2000 kr + 500 kr till Brottsofferfonden. Visst, man ska inte slå någon oavsett situation (förutom i nödvärn såklart)…

Men vad gjorde modern till ungen? Som inte ens bemödade sig att komma till Tingsrätten trots kallelse? Hon tyckte att Kerstin skulle ha kontaktat henne istället. Okej, säg den 76-årige reumatiker som går med käpp som kan springa så pass fort att de kan följa efter en springande 9-åring… Yeah right…

Idag fick jag så en överraskning när jag läste nyhetssidorna – det pågår ett efterspel i kommunen! På lokala Spelhörnan har innehavaren startat en insamling för att täcka Kerstins böter. Gissa om det trillar in stålars..? Japp! Mor min (med kollegor) ska visst ner och lägga sitt bidrag idag, vad jag förstod…

Att slå är aldrig rätt, men att gömma sig bakom fasader och skylla ifrån sig är nog värre. Och just det sistnämnda anser jag att föräldrar till barn som tillåts härja gör.